chimalaynen

Svenska bussar/ busshållsplatser är mycket lustiga fenomen. Här gäller nämligen total tystnad, en individ på en buss/ busshållsplats skall inte på något sätt, varken psykiskt eller fysiskt ens försöka ta kontakt med en medpassagerare. Vissa frågor är dock acceptabla, t.ex. "Ursäkta mig, vet du vad klockan är?", "Ursäkta, vet du om tvåans buss har gått?" eller "Ursäkta, skulle du kunna ringa ambulans/polis/brandkår?". Då erfodrat svar anhållits är det dock brukligt att omedelbart avskärma sig psykiskt och avlägsna sig minst tre meter fysiskt sett. Det är heller inte acceptabelt att möta någons blick, i en situation då det finns risk för detta är det därför bättre att fokusera blicken på sina skor, eventuellt marken bredvid sagda skor. Skulle detta mot förmodan ske bör man omedelbart rikta bort blicken, diskret men bestämt, att titta efter en ännu icke ankommen buss är ett lämpligt alternativ.
Om någon okunnig individ skulle bryta mot samtliga sociala föreskrifter och faktiskt börja konversera med en främling finns det tyvärr bara ett alternativ: Man beger sig omedelbart till nästa busshållsplats för att ta en annan buss, personen i fråga är sannolikt psykiskt sjuk/påverkad och har troligtvis någon form av vasst objekt gömt i handväskan/ innanför jackan.
De enda ord som ÖVERHUVUDTAGET bör yttras i buss- sammanhang är "Ett barn/en vuxen.", eventuellt "Ett barn/ en vuxen till Väla C."

MY AZZ! Visar sig att mammas något fanatiska kusin Roger har valt att flytta ner till Israel (utan uppehållstillstånd) för att predika kristendomens läror. Känns det lite så nackskott på det? Fel land helt enkelt, vad är det för fel på Italien t.ex? Mycket trevligt land, väldigt mottagligt för Jesus och hans små läror också, men ISRAEL? Fast å andra sidan, så länge han bara babblar om Gamla Testamentet går det ju bra, det är när han går in på det Nya som situationen blir lite knivig.
Roger, som tyvärr inte klarade av att ta prästexamen, började sin utomkyrkliga prästkarriär genom att predika för sina elever på Hunddressyr- skolan. Dock blev detta inte särskilt populärt och Hundskolan gick i konkurs, min kära fader hävdar bestämt att detta berodde på att hundarna inte kunde skilja på "Apport" och "Apostel".  Jag skulle snarare tippa på att folk i allmänhet inte är särskilt förtjust i religiösa fanatiker som vill lära deras hundar att skälla "Ave Maria".
Men, inte att förtvivla, Roger har nämligen tagit med sig sin egen hund (som garanterat kan både "Ave Maria" och "Fader Vår") till Israel, vilket Rogers pappa Kalle ser mycket kritiskt på: "Hunden är ju skotträdd för helvete!". Rogers mamma är aningen mer orolig för sin son än hundens diverse fobier.