Speed Drawing - Mariska Hargitay
Så här har jag alltså tillbringat två av dagens timmar. Yes, Youtube gör inte direkt underverk för kvalitéen, men enjoy anyhow.
"Samtliga anställda skall inställa sig för mätning av höftparti."
På ALLA kontor, eller överhuvudtaget ställen där det finns kopieringsmaskiner, så är det alltid någon lustig prick som inte kan behålla byxorna uppe utan känner för att kopiera upp sin mindre attraktiva bakdel till allmänhetens beskådan. Jag har aldrig riktigt förstått detta exhibitionistiska beteende, och jag har aldrig riktigt känt behovet av att multiplicera my ass och sprida det över en arbetsplats. Detta verkar dock vara en hobby för många, gärna i kombination med smygdrickande, eller på julfester.
Vad jag nu undrar är:
Tror ni att detta händer på röntgenavdelningen på sjukhuset också, fast med röntgenutrustningen?
"Åh nej, vem har röntgat sitt bäcken nu igen? Så äckligt! Måste ni kopiera upp sånt?!"
I så fall: Hur identifierar man den skyldige?
"Samtliga anställda skall inställa sig för mätning av höftparti."
(Man kan ju inte röntga alla. Det hade blivit alldeles för dyrt)
Jag sätter härmed upp denna situation på Listan Över Scener Jag Vill Se.
Förklaring angående "Mitt djupa inlägg"
Alltså, då diverse personer känt sig träffade, eller missuppfattat situationen till höger och vänster, följer här en kortare förklaring:
Inlägget gäller alla och ingen. Det är en allmän iakttagelse av ett vanligt förekommande fenomen, och det fanns ingen speciell person i åtanke när det skrevs.
Jag refererade alltså inte till mig själv på något sätt.
Om ni känt er träffade: ta åt er, ni behöver det troligen. Tro däremot inte att hela inlägget tillägnades er.
Andas ut.
Angelina Jolie
Mitt djupa inlägg (och nej, detta kommer troligen inte att upprepa sig).
Vad händer när du rivit upp lakanen, duschat lite för länge och lämnat fönster och dörrar öppna tills hela huset är iskallt? Du kryper ner i din nybäddade säng, i ett rum som inte luktar något annat än kall nattluft, och inser att allt är precis lika kvävande som innan. De där rena lakanen hade lika gärna kunnat ha varit virade kring din hals, och du kan fortfarande känna fingeravtrycken du tvättade bort från dina höfter. Brännande, pulserande punkter som trycker sig in i huden, och vägrar att släppa taget. Sparka av dig täcket. Det fungerar inte, eller hur? Frågan är om du ska tända lampan, om ljuset eller mörkret är mest tryckande.
Du skulle ju kunna jobba lite, nu när ingen håller dig tillbaka. Slå upp almenackan. Jag lovar att det bara krävs ett enda streck för att stryka det där namnet, men nej, du trycker alldeles för hårt och till sist har du två kvadratcentimeter papper som är genomdränkta med bläck. Svartblå sörja som redan klibbat av sig på dina händer, men du kan fortfarande se bokstäverna, inte sant? När ska du förstå att de inte finns på pappret, utan på din näthinna?
Det kanske hjälper om du slänger ut det där fotografiet på hyllan ovanför datorn. Ni behöver inte stå där och le mot kameran längre. Du klarar av att le själv, så det så. På tal om datorn, så kan du ju rensa ut hårdiskarna också. Allt som inte är enbart ditt behöver inte finnas där längre. Ensam är stark, i nöd och lust.
Förresten, nu när du ändå är uppe och igång, vad ska hända med bokhyllan och garderoben? Du läser ju aldrig thrillers, och det där är inte dina kläder. Släng ut allt. Det hör inte hemma här.
Så, nu är det klart. Här finns bara du, inte ett enda spår av någon annan. Eller jo, vänta lite, du finns ju fortfarande, så egentligen har allt det här inte spelat någon roll. När det bara är du och tomheten kvar, så fylls ju tomrummet automatiskt med dig och dina minnen, och vem finns i dig? Samma person vars liv du precis packade ner i svarta plastsäckar och flyttkartonger. Gratulerar, du har lyckats med det värdelösa konststycket att göra dig av med alla fysiska bevis. Vad är starkast? Fotografiet, ett ögonblickspapper, eller minnet av hur många misslyckade bilder ni fick ta innan båda var nöjda?
Jaha, så nu skall du börja gråta också? Det var väl på tiden. Du har ju inte andats sedan vem det nu är som fanns här innan stod framför dig. Hur länge har du gått runt med samma luft i dina lungor, och samma syre i blodet?
Jag tror att vi människor andas in för mycket och ut för lite, fast om du tycker att du andats efter en enda natt, så har du definitivt inte låtit andra göra det. Ensam är visserligen stark, men det beror på att ensam alltid har någon bredvid sig. Även om man inte tänker på det. Lät du dem som stod bredvid dig andas innan du ryckte bort dig själv? Varför tvingar du ner mer luft i deras lungor, när de redan har för mycket? Varför gör du samma sak mot dig själv? Andas ut.
För att bevisa för er, kära läsare, att jag har en kreativ sida: miss Ashely Olsen. (Motiv, varför? Dunno.)
Ord inom det engelska språket som kommit till enkom för att irritera svenskar, och följaktligen är omöjliga att uttala:
Through
Aequeosalinocalcalinoceraceoaluminosocupreovitriolic
Focus (inte alls svårt att uttala, men herregud, tänk att få betoningsfel på det ordet)
"Make it look like an accident"
IKEA en söndag - din överlevnadsguide
Undvik för allt i världen snurrdörren. Risken att hamna i samma fack som en fyraåring, en pensionär eller någon med barnvagn är överhängande. Detta kommer inte bara att resultera i tvärstopp på vägen ut, men tvärstopp inne i själva snurren (d.v.s utan tilgänglig utgång) eftersom att nämnda karaktärer garanterat kommer att stöta till dörren, upprepade gånger, och därmed stanna hela alltet. När du väl, efter några dryga minuter, lyckats ta dig de två metrarna genom snurrhelvetet är du dessutom smittad med bl.a. förkylning, magsjuka, influensa och herpes (jag vet inte hur det är med er, men jag har för vana att kyssa de flesta av mina medsnurrare, man får liksom en sådan connection när man unisont hatar en plastdörr).
I butiken:
Djungelns lag gäller. Tänk rugby utan regler. Det är inte bara moraliskt och lagligt fel att glidtackla en åttaåring, det är också livsnödvändigt. Dessutom kommer ingen att märka det. Antingen så glidtacklar de själva åttaåringar, eller försöker fånga dem när de kommer flygande genom luften likt små rosa-/blåklädda genusprojektiler mot Klippan, som lyckligtvis har avtagbar klädsel.
Tag själv-lagret:
Här kommer momentet som totalt berättigar glidtacklandet av åttaåringen. De beväpnar sig. Jag lovar. När du står där vid hylla 7, fack 9, och är så äckligt självbelåten därför att du hittat din Pax Komplement garderob (trots att hylla och fack stod på lappen vid produkten och att gångarna är tydligt utmärkta), så slår de till. Precis när du sträcker upp handen mot det ljuva beigea paketet, så viks benen under det massiva trycket från en vagn, framförd i högsta fart av tre små änglar utan samvete eller bromsförmåga. Tänk Rambo, och rädda vad som räddas kan.
Vid kassan:
Två ting i livet äro säkra: döden, och det faktum att precis innan du kommit till en IKEA kassa, utan särskilt lång kö, så kommer personen du är där med att träffa på sin long-lost pal, och påbörja en timmeslång diskussion om gamla klasskompisar/lumparpolare/cellkamrater etc. När denna diskussion väl är avslutat kommer alla köer att vara fyllda med folk som valt att storhandla för tre år framåt. Här finns inga tips. Håll ut, och försök att inte gråta. They can smell fear (och med "they" menar jag vemsomhelst inom psykvården med behörighet att låsa in dig, ditt freak, eftersom att du storbölar i en IKEA-kö).
Hemma:
Ja, du glömde köpa nya lakan.
Den högra handen vet inte vad den vänstra gör.
Vad jag försöker säga är två saker:
1) Det är fredag. Latheten har infunnit sig.
2) Jag kan inte skillnaden på höger och vänster. Mycket praktiskt i vissa sammanhang, t.ex. kan jag skriva med både höger och vänster hand. Det ni! Mycket opraktiskt när man följer/ger vägbeskrivningar.
www.despair.com (3)
Pokkers.
När jag kom hem från skolan hittade jag henne i fosterställning på köksgolvet, apatiskt stirrande mot skåpet där vi har tallrikar och glas. Efter att ha fått i henne ett halvt Falu Rågrut, tre oliver och en sked sylt, samt förklarat matvärldens mest elementära grunder ("maten finns i kylskåpet, och för att komma åt den öppnar man kylskåpsdörren"), tillät jag henne att ringa hit EN (och endast en) stabmedlem. Av denna anledning sitter jag nu uppkrypen i min säng tillsammans med Gloria och Glorias personliga assistent, en liten, fräknig, och troligen minderårig, dansk historia vid namn Peder. Jag har, under den korta tid jag kännt till denne Peders existens, många gånger undrat exakt hur frivillig hans arbetsinsats egentligen är. Till att börja med insisterar Gloria på att klä honom i flickkläder, eftersom att hon "aldrig hade särskilt många dockor som gatubarn på Santiagos gator". Det är lögn. Gloria växte upp på Lidingö, men när man påpekar det det hävdar hon med bestämdhet att det i princip är samma sak, eftersoma att hon kan känna igen sig i gatubarnen: "Jag vet precis hur det är att sakna saker. Jag var den enda flickan på hela gatan vars familj INTE hade hus, utan bara lägenhet, i Monaco".
I alla fall, tillbaka till ämnet. Anledningen till att Peder bär flickkläder är för att Gloria tycker det är fruktansvärt roande att knyta rosetter. Detta är något hon frekvent ägnar sig åt och pojken är följaktligen praktiskt taget en enda stor rosett. Hur kul en trettonårig, fräknig historia egentligen tycker detta är, är tveksamt, men Gloria insisterar prompt på att hon inte alls förstår hans danska protester. Jag själv däremot är ganska säker på att "Jeg er blivet kidnappet!" betyder "Jag har blivit kidnappad!".
Peder har däremot, då klockan är över åtta, redan blivit kommenderad i säng. Eller ja, han sover i min understa byrålåda. Jag tyckte att han kunde få en madrass, men Gloria förklarade att han är van vid större skokartonger. Byrålådan är rena lyxen.
Gloria själv å andra sidan sover i min säng, under förevändningen att hon vägrar sova ensam, och det blir för trångt med två personer i byrålådan. Jag måste erkänna att jag inte är helt nöjd med just det arrangemanget. För det första tenderar jag att vakna med betydligt mindre kläder på, än vad jag gick och la mig med, sedan Gloria börjat sova här. För er som tror det: nej, det där var ingen sexuell antydning. Det handlar helt enkelt om att Gloria, i brist på sömn, roar sig med att skriva ner sina favoritcitat från "Mein Kampf" över min stackars kropp. Imorse hittade jag dock vad som misstänkt liknar ritningar över ett bankfack på min vänstra vad. Däremot ritar hon inte My Little Ponies i mitt ansikte mer. Framsteg.
För tillfället håller hon sig lugn, uppslukat av sin senaste bok "Not Guilty by Reason of Mental Disease or Defect: Your Personal Guide to Getting Away". Detta ger mig ett ypperligt tillfälle att ägna mig åt lite skolarbete, så det skall jag göra. Ciao people.
"Pink paedophile dots"
logik [log'i:k ] logiken subst. (läran om) konsekvent tänkande (2)
Det är kul med vardag.
Tyskalärare: "Ja, då kan ni börja ert rollspel."
Elev1: "Hallo!"
Elev2: "Gu..."
Tyskalärare: "Jag visste inte att ni var lesbiska."
Kojan i min säng.
"The hen is in the hen house".
Min kära moder vandrar på paranoians vanvettesgräns ända sedan hon första gången hörde akronymen FRA. Vad detta kryptiska meddelande egentligen betyder är att de betalat min avgift till körskolan. Jag skulle tro att de är lite skakade av denna kapitalistiska handling när de kommer hem. Bäst att se lite Stalin-aktig ut så att de känner sig trygga.
För att förklara inläggets titel: av någon anledning har Gloria, min familjs trettio-någoting-åriga advokat, byggt en, visserligen mycket tjusig, men något opassande, koja i min säng. Där sitter hon nu, hyperventilerandes, med sin laptop i knät, koffeinpiller i ena handen och en bamsetidning i den andra. Koffeinpillerna är resultatet av att Gloria för närvarande försöker vänja sig av med att sova middag. Bamsetidningen är ett av hennes försök att "bli mer bevandrad inom litteraturens underbara värld". Hyperventilationen beror troligtvis på koffeinpiller i kombination med syrebrist, eftersom att kvinnan prompt vägrar komma fram från sin boning under täcket. Det skall dock påpekas att hennes skräddarsydda Armanikostym, och Manolo stilettklackar står i skarp kontrast mot detta.
Så fann jag henne alltså, när jag kom hem, döm av min förvåning. Varför hon ockuperat min säng, istället för att drälla omkring i sin, mer än rymliga, paradvåning på norr, har dock inte förklarats. Själv hävdar Gloria med bestämdhet att hon helt enkelt tyckte det var mer praktiskt såhär. Själv tror jag det kan ha något att göra med hennes åsikt att "fabrikerade bevis bara är ett sätt att understryka en poäng, precis som ett utropstecken i slutet på en mening". Detta i kombination med att Gloria frekvent ägnar sig åt "skatteplanering", och hennes syn på mutor ("Det är bara ett sätt att snabba på processen, som olja i en maskin"), gör nog att Gloria är här av mer polisiärt undvikande skäl.
Däremot undrar jag hur länge hon tänker stanna. Har nu insett att Gloria gjort sig mer än hemmastadd. Kvinnan har bannemig bytt om till pjyamas, en sparkdräckt med Musse Pigg på. Det ante mig. Att hon flyttat mikrovågsugnen till fotändan av min säng skvallrar också lite om förehavandena. Får nog fråga henne när koffeinpillerna slutar verka.
Gloria (Mam! del 2/Privjet Tovarisch del 3)
Då min kära fader fortfarande inte återvänt från "förhör på obestämd ort", och min mamma ännu en gång blivit ivägsläpad, trots Carl Bildt-brillorna, har jag nu kontaktat Gloria. Denna kvinna är vår advokat, och endast vår, eftersom att hon tjänar multum på mina föräldrars något kyliga förhållande till myndigheterna. Därmed inte sagt att hon är duktig på sitt jobb. Tvärtom, jag har flera gånger tvivlat på hennes kompetens. Detta speciellt eftersom att hon tenderar att söka på wikipedia efter termer som "domare", "rättegång" och "bevis". Enda anledningen till att mina föräldrar anlitar denna kvinna, är helt enkelt därför att hon kommer från Chile. I mina föräldrars små huvuden innebär det att hon är socialsit to the bone, och "förstår innebörden av verklig solidaritet". Att Gloria sedan envisas med att byta ut den traditionella vita advokat-skjortan mot sin "hellre död än röd"- t-shirt, tar de inte så mycket notis om. Inte heller stör de sig på hennes tendens att kasta kottar, eventuellt pinnar, på, de hon anser vara, fattiga människor. Kvinnan har även foto på Reinfeldt i plånboken, men pappa hävdar bestämt att hon röstar på vänsterpartiet. Som sagt: jag tvivlar.
Nej, nu måste jag kila. Gloria ropade precis. Jag måste tydligen förklara skillnaden mellan Tingsrätten och Högsta Domstolen igen.
www.despair.com (2)
Mam!
Har precis avslutat min sedvanliga morgonmartini, men have no fear: för att vara hälsosam har jag bytt ut en del Vermouth mot en del müsli. Oliverna äter jag inte heller. Det är ju, trots allt, frukost.
Nåja, framsteg: min mamma (kommunist #1) återvände, fortfarande i moderatförklädnad med Carl Bildt-brillor, från sitt "förhör på obestämd ort" igår kväll. Därför har vi under morgonen roat oss med vår version av den kända barndomsleken "Gömma Nycken". I vårt fall blir det dock "Hitta kapitalistkamerorna". Säkerhetspolisen lever nämligen efter "Det är saligare att giva än att taga", så efter deras relativt frekventa husrannsakningar tenderar de att lämna efter sig små presenter i form av kameror, sändare, mikrofoner etc. En gång lämnade de kvar två slipsar, men det var nog ett misstag. "Hitta kapitalistkamerorna" var min absoluta favoritlek som barn! Det skall påpekas! Morgondagens "lekande" har resulterat i följande fynd:
2 kameror+mikorfoner i vardagsrummet
1 kamera+mikroforn i köket
1 sändare i hallen
1 mikrofon per övrigt rum i huset
4 mikrofoner i trädgården
1 kamera på badrummet (Dock inte disatt av SÄPO, vilket känns lite suspekt.)
5 udda strumpor
Min systers dagbok
Nyckeln till min systers dagbok
logik [log'i:k ] logiken subst. (läran om) konsekvent tänkande
Sjukligt effektiv, eller effektivt sjuk.
I alla fall, för att utnyttja tiden väl har jag bestämt mig för att använda detta inlägg till att bemöta negativ kritik i min vardag. Det är viktigt att påpeka att jag inte bara gör detta för att roa mig själv genom att trycka ner andra. Nej, det är också nyttigt för de av er läsare, som kan vara av liknande åsikter som mina kritiker, att bli nertryckta.
Here we go:
"Du tror du är bättre än alla andra!"
Nej. Detta är löjligt. Jag har inte träffat "alla andra". Dessutom tror jag inte att jag är bättre än dig. Jag vet däremot att du är sämre än mig, på alla plan.
"Du ska alltid vara så jävla duktig! Pluggis!"
Jag pluggar aldrig. Jag föredrar jag utpressning. I skolans värld gäller inte devisen "en bild säger mer än tusen ord", men däremot gäller "en provocerande bild säger tre bokstäver".
Nej, det har faktsiskt bara hänt en, eller sexton, gånger. Helt ärligt så är jag bara smart, och det kanske du t.o.m. kan lära dig stava till om du pluggar tillräckligt mycket. There's still hope!
"Du satte eld på mitt garage!"
Det kan du aldrig bevisa.
Den ädla konsten att analysera en text för att få ökad insikt, kunskap och förståelse.
Without saying a word, you can light up the dark [personen i fråga är kompetent nog att trycka på en lampknapp]
Try as I may I could never explain [författaren är verbalt sett en idiot]
What I hear when you don't say a thing [författaren hör röster, är troligen mentalsjuk]
The smile on your face lets me know that you need me [p.g.a ev. mentalsjukdom kan detta vara en illusion]
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me [författaren är possessiv, och troligen farlig]
The touch of your hand says you'll catch me when ever I fall [personen i fråga kan vara författarens mentalvårdare]
You say it best when you say nothing at all [författaren uppskattar inte personen i frågas verbala förmåga]
All day long I can hear people talking out loud [författaren hör definitivt röster]
But when you hold me near, you drown out the crowd (the crowd) [troligt att författaren får hållas nere/ges injektioner]
Try as they may they can never define [författaren anser att resterande befolkning verbalt sett är idioter]
What's been said between your heart and mine [författaren lider av vanföreställningar]
Chorus x 2 [författaren vill att refrängen upprepas två gånger]
(you say it best when you say nothing at all [vårdaren förstår uppenbarligen inte att författaren inte uppskattar
You say it best when you say nothing at all..) hans/hennes verbala förmåga, varfrö detta upprepas]
The smile on your face [författaren har synen i behåll]
The truth in your eyes [författaren har lite för mycket syn i behåll]
The touch of your hand [författaren har känseln i behåll]
Let's me know that you need me [författaren har ett maktbehov]
Chorus [författaren klarar av att skriva en refräng]
[vad det gäller nedanstående stycken: författaren har begränsad fantasi och måste därför ofta upprepa sig]
(you say it best when you say nothing at all
You say it best when you say nothing at all..)
The smile on your face
The truth in your eyes
The touch of your hand
Let's me know that you need me..
(you say it best when you say nothing at all
You say it best when you say nothing at all..)
Du har det fint du!
Du kan aldrig gissa var jag är nu! På DITT rum! Fesligt va?
Älskar vad du har gjort med det här stället förresten. Spegeln över sängen får verkligen rummet att se större ut! Verkligen en fiffig detalj, om jag får tycka till.
Du har så många fina saker, och dina kläder är jättebekväma! "Varför har hon på sig mina kläder?" kanske du frågar dig själv just nu.
Det var såhär: Källarfönstret var öppet, så jag kravlade in för att hälsa på. Som vanligt trillade jag ner i er tvättmaskin (varför envisas ni med att ha en sådan som man öppnar på ovansidan?). Oturligt nog var den påslagen den här gången. Efter ungefär en halvtimme saktade den ner, och jag kunde ta mig ut. Då var tyvärr alla mina kläder blöta, och jag har fortfarande inte fått ut din BH:n ur mitt hår. Den trasslades in under centrifugen, men nu har jag vant mig vid den. Hela looken blir liksom lite retro. Tufft.
I alla fall, eftersom att alla mina kläder var blöta tänkte jag :"Hey, jag lånar dina!" Så den gjorde jag. Och orora dig inte, jag tittade inte i din strumplåda, så jag lovar att jag inte hittade din "filmsamling".
Åh, och ni har slut på mjölk! Hoppas att det inte gör något, men jag behövde något för att skölja bort smaken av tvättmedel ur munnen, och vatten gjorde bara så att det blev en massa bubblor.
Åh, och ni har slut på smärtstillande också! Jag höll på att raka din hamster, men han ville inte vara still, så jag gav honom några Panodil (alla som fanns).
Och nu kanske du frågar dig själv: "Varför drogade, och tvångsrakade, hon min hamster?" Jaa, du... Det är lite komplicerat. Du förstår, jag hatar att frysa, speciellt när fötterna blir kalla (inte som i att tvivla, men när mina fötter har låg temperatur). Eftersom att jag INTE tittade i din strumplåda, då den ändå bara innehåller din "filmsamling", som jag inte vet något om ÖVERHUVUDTAGET, så kunde jag inte hitta några strumpor. Sedan såg jag din hamster, och tänkte: "Hey, hamstrar har päls. Man kan göra strumpor av päls.". Så jag rakade honom. Och drogade honom. Jaja, det kvittar, det är faktiskt varmt inomhus, han kommer bara bli varm och svettig annars, och då kommer ingen av flick-hamstrarna vilja ha honom. Om man tänker på det, så gjorde jag faktiskt honom en tjänst. Nu ser han lite ut som en skallig version av killen som sjunger i U2...Bono! Så heter han, Bono!
I alla fall: jag måste sticka hem nu. Jag lovar att du får tillbaka dina kläder när jag väl fått bort trolldegen från dem (don't ask).
www.despair.com
Privjet tovarisch.
Jag har inte bloggat på ett tag nu, men oroa er inte, jag har inte dött. Däremot blev min dator beslagtagen igen.
På grund av mina extremistkommunistiska föräldrar tenderar SÄPO att då och då titta förbi på en kopp fair trade-kaffe och mer eller mindre laglig husrannsakan. I sina desperata försök att undkomma "borgarpackets lakejer", och förneka sin rätta läggning, brukar mina föräldrar därför klä ut sig till moderater, komplett med Carl Bildt-brillor, vid dessa tillfällen. Helt ärligt så tror jag det är förgäves. Våra röda tapeter med Stalin som schablon är lite av en dead give away, så att säga. Dessutom spelar vår ringklocka upp olika kända citat av Lenin när man ringer på den. Själv lobbar jag stenhårt för ett vanligt "ding dong", men nej, det är tydligen "ljudet av förtryckarelitens triumf". Droppen för SÄPO blev nog dock när mamma i förrgår bestämde sig för att klippa alla våra trädgårdsbuskar som modeller av Maos propagandaffischer. Hon är en händig kvinna, min mor. Det går inte att förneka.
Dessutom har pappas "affärsresor" till Östeuropa blivit allt frekventare på senare tid. Därför har Säkerhetspolisen även bestämt sig för att behålla våra pass, inte bara de svenska, utan även de ryska, i säkert förvar tillsvidare. Egentligen vet jag inte varför vi har ryska pass. Eller ja, inte pass som i "passdokument", utan mer pass som i "dubbla identiteter". Vi är ju inte ryska överhuvudtaget. Det är bara något mor och far insisterar på. Själv bryr jag mig inte. Jag reser väldigt sällan som "Katya Mikhailovna Petrova". Det har faktiskt bara funnits en gång då jag varit riktigt glad för "Katya", och det var under den s.k. "det där är inte min handgranat"-affären. Men: don't mention the war!
I alla fall, eftersom att mina föräldrar, trots mammas Carl Bildt-brillor och pappas listiga Maud Olofsson-frisyr, ännu en gång genomskådats av SÄPO och nu blir "förhörda på obestämd ort", är jag ensam hemma. Därför tänker jag kila iväg till den något mer kapitaliska familj jag då och då inackorderar mig själv i, och äta kanelbullar. Det äter vi aldrig hemma, då vi "inte vill förgiftas av etablisemangets smuts".
Do svidanija!
"Var får du allt ifrån?"
Helt ärligt så hämtar jag det mesta av min inspiration från nordkoreanska instruktionsmanualer för hushållsmaskiner.
Nära Umeå?
Det här är inte min dator! Det här är faktiskt inte ens mitt rum, eller mitt hus för den delen. Så, nyfiken som människan är i sin natur, tassade jag ut i vad som måste vara vardagsrummet i den här lägenheten. Hur jag någonsin kunnat missta det här för mitt eget hus är dock ett mysterium. Här ser helt annorlunda ut. TIll att börja med är här pyttelitet, vilket i och för sig var tur, efter som att husesynen företogs i princip naken. Misslyckades med att hitta alla mina kläder. Händig som jag är, visste jag naturligtvis på råd. Till alla flickor, eller pojkar, i samma situation: en nedriven gardin och en elsladd utgör en mycket chic, lite vintage-aktig, klänning.
Detta var dock rätt svårt. Här finns nämligen inte så mycket elsladdar överhuvudtaget. Dessutom är här så otroligt stökigt! Det ligger t.o.m någon och sover på golvet i hallen! Mycket osmidigt! Nackspärren är ett faktum när den killen vaknar. Det är så det går med folk som inte tar hand om sin hälsa. Jag bestämde mig dock för att låta bli att väcka honom! Stackarn var ju så trött att han måste ha somnat med hallonsaft i handen! Hela mattan är ju rödfärgd! Men have no fear, Vanish Oxy Action klarar allt. By the way, är det normalt att sova med vidöppna ögon?
Tog en tur ner på gatan, och med min briljanta slutledningsförmåga har jag nu kommit fram till att jag måste befinna mig i Norrland. Jag förstår nämligen inte ett enda ord av vad folk säger! Dialektala skillnader i all ära, men jag visste inte att det var såhär mycket! Här är kallt som in i också.
Alla stirrar avundsjukt på min chica klänning, fast upptäckte precis att det är hallonsaft på den med. Tusan.
Okej, succé! Har nu hittat en gatuskylt! Är det någon som vet var i Norrland "Krakow" ligger, så skriv en liten kommenter.
Själv hoppas jag innerligt att det ligger nära Umeå. Jag har alltid tyckt att Umeå låter tågstationsaktigt, och det skulle vara bra att kunna ta sig hem. Jag har faktiskt franska om en halvtimme.
