Pokkers.
Har tillbringat eftermiddagen med att försöka återställa nervvraket Gloria. Det visar sig att kvinnan inte ätit någonting förutom kaffe och koffeinpiller under hela den tiden hon varit här. Anledning: Gloria klarar sig inte utan sin "stab" (vilken jag för övrigt inte ens visste att hon hade). Denna består tydligen mestadels av illegala invandrare och "folk inom beskyddssektorn med en förkärlek för motorcyklar".
När jag kom hem från skolan hittade jag henne i fosterställning på köksgolvet, apatiskt stirrande mot skåpet där vi har tallrikar och glas. Efter att ha fått i henne ett halvt Falu Rågrut, tre oliver och en sked sylt, samt förklarat matvärldens mest elementära grunder ("maten finns i kylskåpet, och för att komma åt den öppnar man kylskåpsdörren"), tillät jag henne att ringa hit EN (och endast en) stabmedlem. Av denna anledning sitter jag nu uppkrypen i min säng tillsammans med Gloria och Glorias personliga assistent, en liten, fräknig, och troligen minderårig, dansk historia vid namn Peder. Jag har, under den korta tid jag kännt till denne Peders existens, många gånger undrat exakt hur frivillig hans arbetsinsats egentligen är. Till att börja med insisterar Gloria på att klä honom i flickkläder, eftersom att hon "aldrig hade särskilt många dockor som gatubarn på Santiagos gator". Det är lögn. Gloria växte upp på Lidingö, men när man påpekar det det hävdar hon med bestämdhet att det i princip är samma sak, eftersoma att hon kan känna igen sig i gatubarnen: "Jag vet precis hur det är att sakna saker. Jag var den enda flickan på hela gatan vars familj INTE hade hus, utan bara lägenhet, i Monaco".
I alla fall, tillbaka till ämnet. Anledningen till att Peder bär flickkläder är för att Gloria tycker det är fruktansvärt roande att knyta rosetter. Detta är något hon frekvent ägnar sig åt och pojken är följaktligen praktiskt taget en enda stor rosett. Hur kul en trettonårig, fräknig historia egentligen tycker detta är, är tveksamt, men Gloria insisterar prompt på att hon inte alls förstår hans danska protester. Jag själv däremot är ganska säker på att "Jeg er blivet kidnappet!" betyder "Jag har blivit kidnappad!".
Peder har däremot, då klockan är över åtta, redan blivit kommenderad i säng. Eller ja, han sover i min understa byrålåda. Jag tyckte att han kunde få en madrass, men Gloria förklarade att han är van vid större skokartonger. Byrålådan är rena lyxen.
Gloria själv å andra sidan sover i min säng, under förevändningen att hon vägrar sova ensam, och det blir för trångt med två personer i byrålådan. Jag måste erkänna att jag inte är helt nöjd med just det arrangemanget. För det första tenderar jag att vakna med betydligt mindre kläder på, än vad jag gick och la mig med, sedan Gloria börjat sova här. För er som tror det: nej, det där var ingen sexuell antydning. Det handlar helt enkelt om att Gloria, i brist på sömn, roar sig med att skriva ner sina favoritcitat från "Mein Kampf" över min stackars kropp. Imorse hittade jag dock vad som misstänkt liknar ritningar över ett bankfack på min vänstra vad. Däremot ritar hon inte My Little Ponies i mitt ansikte mer. Framsteg.
För tillfället håller hon sig lugn, uppslukat av sin senaste bok "Not Guilty by Reason of Mental Disease or Defect: Your Personal Guide to Getting Away". Detta ger mig ett ypperligt tillfälle att ägna mig åt lite skolarbete, så det skall jag göra. Ciao people.
När jag kom hem från skolan hittade jag henne i fosterställning på köksgolvet, apatiskt stirrande mot skåpet där vi har tallrikar och glas. Efter att ha fått i henne ett halvt Falu Rågrut, tre oliver och en sked sylt, samt förklarat matvärldens mest elementära grunder ("maten finns i kylskåpet, och för att komma åt den öppnar man kylskåpsdörren"), tillät jag henne att ringa hit EN (och endast en) stabmedlem. Av denna anledning sitter jag nu uppkrypen i min säng tillsammans med Gloria och Glorias personliga assistent, en liten, fräknig, och troligen minderårig, dansk historia vid namn Peder. Jag har, under den korta tid jag kännt till denne Peders existens, många gånger undrat exakt hur frivillig hans arbetsinsats egentligen är. Till att börja med insisterar Gloria på att klä honom i flickkläder, eftersom att hon "aldrig hade särskilt många dockor som gatubarn på Santiagos gator". Det är lögn. Gloria växte upp på Lidingö, men när man påpekar det det hävdar hon med bestämdhet att det i princip är samma sak, eftersoma att hon kan känna igen sig i gatubarnen: "Jag vet precis hur det är att sakna saker. Jag var den enda flickan på hela gatan vars familj INTE hade hus, utan bara lägenhet, i Monaco".
I alla fall, tillbaka till ämnet. Anledningen till att Peder bär flickkläder är för att Gloria tycker det är fruktansvärt roande att knyta rosetter. Detta är något hon frekvent ägnar sig åt och pojken är följaktligen praktiskt taget en enda stor rosett. Hur kul en trettonårig, fräknig historia egentligen tycker detta är, är tveksamt, men Gloria insisterar prompt på att hon inte alls förstår hans danska protester. Jag själv däremot är ganska säker på att "Jeg er blivet kidnappet!" betyder "Jag har blivit kidnappad!".
Peder har däremot, då klockan är över åtta, redan blivit kommenderad i säng. Eller ja, han sover i min understa byrålåda. Jag tyckte att han kunde få en madrass, men Gloria förklarade att han är van vid större skokartonger. Byrålådan är rena lyxen.
Gloria själv å andra sidan sover i min säng, under förevändningen att hon vägrar sova ensam, och det blir för trångt med två personer i byrålådan. Jag måste erkänna att jag inte är helt nöjd med just det arrangemanget. För det första tenderar jag att vakna med betydligt mindre kläder på, än vad jag gick och la mig med, sedan Gloria börjat sova här. För er som tror det: nej, det där var ingen sexuell antydning. Det handlar helt enkelt om att Gloria, i brist på sömn, roar sig med att skriva ner sina favoritcitat från "Mein Kampf" över min stackars kropp. Imorse hittade jag dock vad som misstänkt liknar ritningar över ett bankfack på min vänstra vad. Däremot ritar hon inte My Little Ponies i mitt ansikte mer. Framsteg.
För tillfället håller hon sig lugn, uppslukat av sin senaste bok "Not Guilty by Reason of Mental Disease or Defect: Your Personal Guide to Getting Away". Detta ger mig ett ypperligt tillfälle att ägna mig åt lite skolarbete, så det skall jag göra. Ciao people.
Kommentarer
Trackback
