chimalaynen

Jag har inte bloggat på ett tag nu, men oroa er inte, jag har inte dött. Däremot blev min dator beslagtagen igen.
På grund av mina extremistkommunistiska föräldrar tenderar SÄPO att då och då titta förbi på en kopp fair trade-kaffe och mer eller mindre laglig husrannsakan. I sina desperata försök att undkomma "borgarpackets lakejer", och förneka sin rätta läggning, brukar mina föräldrar därför klä ut sig till moderater, komplett med Carl Bildt-brillor, vid dessa tillfällen. Helt ärligt så tror jag det är förgäves. Våra röda tapeter med Stalin som schablon är lite av en dead give away, så att säga. Dessutom spelar vår ringklocka upp olika kända citat av Lenin när man ringer på den. Själv lobbar jag stenhårt för ett vanligt "ding dong", men nej, det är tydligen "ljudet av förtryckarelitens triumf". Droppen för SÄPO blev nog dock när mamma i förrgår bestämde sig för att klippa alla våra trädgårdsbuskar som modeller av Maos propagandaffischer. Hon är en händig kvinna, min mor. Det går inte att förneka.
Dessutom har pappas "affärsresor" till Östeuropa blivit allt frekventare på senare tid. Därför har Säkerhetspolisen även bestämt sig för att behålla våra pass, inte bara de svenska, utan även de ryska, i säkert förvar tillsvidare. Egentligen vet jag inte varför vi har ryska pass. Eller ja, inte pass som i "passdokument", utan mer pass som i "dubbla identiteter". Vi är ju inte ryska överhuvudtaget. Det är bara något mor och far insisterar på. Själv bryr jag mig inte. Jag reser väldigt sällan som "Katya Mikhailovna Petrova". Det har faktiskt bara funnits en gång då jag varit riktigt glad för "Katya", och det var under den s.k. "det där är inte min handgranat"-affären. Men: don't mention the war!
I alla fall, eftersom att mina föräldrar, trots mammas Carl Bildt-brillor och pappas listiga Maud Olofsson-frisyr, ännu en gång genomskådats av SÄPO och nu blir "förhörda på obestämd ort", är jag ensam hemma. Därför tänker jag kila iväg till den något mer kapitaliska familj jag då och då inackorderar mig själv i, och äta kanelbullar. Det äter vi aldrig hemma, då vi "inte vill förgiftas av etablisemangets smuts".
Do svidanija!