Mein Cousain mit zwei Namen und kein Haar.
Jag brukar referera till min kusin som "min kusin". Logiskt, eller hur?
Egentligen använder jag bara denna lysande logik för att dölja det faktum att jag inte vet vad min egen kusin heter. Det skall påpekas att vi bor i samma stad, är i hyfsat samma ålder, träffas relativt ofta och kommer bra överens. Vi pratar alltså inte "avlägsen släkting från någon stad långt borta , som jag aldrig träffar och som ändå är ett freak". Och jag vet inte vad människan heter. Pinsamt.
Men allvarligt talat, jag tror han försöker förvirra mig medvetet. Vem sjutton byter FÖRNAMN helt plötsligt? Oförskämt. Min intelligens har en gräns. Eller nej. Det var dumt sagt. Jag är ett geni. Min intelligens har egentligen ingen gräns alls.
I alla fall: min namnlösa, eller mångnamnade (hey, jag uppfann ett nytt ord!) kusin:
Anledningen till att rubriken är på tyska är för att vi alltid pratar just tyska. Immer Deutsch. Starkt fördelaktigt måste jag säga! I alla fall för min egen del, eftersom som att han är viel besser als mich. Jag lallar runt på min leksakstyska och han pratar på obehindrat. Detta innebär alltså att jag lär mig en himla massa, men hur mycket han lär sig vetifan. Tack för att du hjälper mig :D.
För övrigt misstänker jag starkt att min kära kusin bara är ett steg från rosa pikétröjor och lite för blont backslick. Det steget är att håret skall växa ut, eftersom att han just nu är snaggad. Anyway: erkänn, din lille smygsnobb: "Va? Jo, det här är min nya Hugo Boss vinterkappa, direktimporterad från Berlin." Någonstans djupt inom dig vilar ett mörkt begär efter brun-utan-sol kräm och kastrerande tajta jeans. Det är helt enkelt bara en tidsfråga. Hela den här musiker-grejen är bara en täckmantel. Du sitter säkert och tjuvsurfar på Lacostes hemsida mitt i natten när ingen ser. Hehe. Nu blev du allt nervös, va?
Kamikaze.
1) Extremt dåligt lokalsinne
- Frågan är om jag ens vet att jag befinner mig i trafiken. För min del kan det lika gärna vara mitt eget badrum.
2) Målmedvetenhet
- Vill man ta sig över gatan, så tar man sig över gatan. Bromsar och säkerhetsbälten uppfanns faktiskt av en anledning.
3) Multitasking
- Effektivitet är min starka sida. Det går utmärkt att cykla samtidigt som man skriver sms, byter låt på iPoden, letar efter nycklar och formulerar nästa uppsats, samt memorerar dagens alla måsten, i huvudet. Att mina veka medtrafikanter inte uppskattar detta konstycke är inte mitt fel.
4) Oförmåga att skilja på höger och vänster
- Genetiskt. Jag kan inte hållas ansvarig.
Gissa vad? Del 2: "Era jävla puckon"
Känns kul att jag har den trögaste samlingen bloggläsare som finns (JA, jag syftar på DIG där som läser det här just nu).
Vad skrev jag? "Skicka pengar".
Skickade ni pengar? NEJ!
Livet här på fängelset är inte alltför trevligt skall ni veta! Jag är alldeles för klen (och söt) för den här miljön! Så fort de släppte ut mig från isolationen kastade sig alfahonorna över mig. Detta innebär att jag nu alltså är "Grekens" bitch. Hon ser inte ens grekisk ut, vilket beror på att hon inte är grek! Wannabe. Slår vad om att hon heter något vanligt Svensson-namn egentligen, men bara vill spela tuff.
Lyckligtvis behöver jag inte göra något syndigt, utan bara bära böcker och miniatyrmodeller av kyrkor. Detta går rätt lätt med tanke på att vi bara får ha med oss max 5 böcker, 5 filmer, 5 krukväxter, 5 klädesplagg och 5 "övriga personliga tillhörigheter". Själv har jag med mig mitt makramé-kit, min Agnetha Fältskog-maskeradräkt, två skokartonger (för att kunna organisera saker, det blir lätt så rörigt annars, och min cell är inte alltför stor), samt min gosedjurshund Allermunda. Hemtrevligt värre.
Nej, det här går inte. Jag klarar inte av det här. Nu skall jag rymma! Genom att spara en hel veckas ranson av hallonyoghurt, har jag nu lyckats muta en av vakterna. Det hade ju kunnat gå lite lättare om ni bara skickat pengar som jag så åt er att göra. Adios era puckon, vi ses på utsidan!
Gissa vad?
Jag har fått en helfestlig liten laptop, och jag behöver inte ens dela den med någon. Eller, ja, det beror på hur man ser det. Vakterna läser ju min e-mail. Ni förstår, de satte mig i något som hette "isolation" (något om "fara för andra" bla bla bla, jag vet inte riktigt) så jag har inte fått träffa de andra flickorna än. Det ser jag dock verkligen fram emot! Jag menar, på sådana här ställen får man vänner för LIVET (bokstavligt talat, eftersom att jag sitter inne på livstid, och jag kan slå vad om att någon annan här inne också gör det).
Så, jag antar att ni undrar hur jag hamnade här? Det var faktiskt ett enda stor missförstånd egenligen. För att göra en lång historia kort, så involverade det en get, piratkopiering, en säkerhetsvakt på IKEA och två kilo plutonium. Oroa er inte, ingen blev skadad... eller ja, kanske lite... eller ja, kanske mycket då, men det är inte det viktiga!
Det var tur att rättegången gick snabbt i alla fall! Jag klarade verkligen inte av att sova på "sängarna" i häktet. Min advokat var skitdålig förresten. Jag menar, visst, de kanske hade mig på film, de kanske hade mitt DNA, och de kanske hade sexton vittnen, men hon kunde faktiskt ha försökt lite mer för att få mig frikänd!
I alla fall, jag måste gå nu. Det är dags för min dagliga 30 minuters-motion, och efter det är det precis 4 minuter i duschen som gäller. Okej okej, man kanske inte ska kalla det dusch. Egentligen är det en högtryckstvätt.
Förresten: skicka pengar! Jag måste kunna muta folk senare, och vad ni än tänker skicka, dubbla beloppet! Jag litar nämligen inte ett skvatt på vissa delar av personalen här.
100 Meter High Heels
För mig är detta fullkomligt fascinerande, då jag knappt klarar av att stapla runt i pumps. Tänk då att springa i stilettklackar! Galet svårt, och jag ÄR ju kvinna!
Men ja, i alla fall, jag tycker det här är bra! Hela öppenhetsgrejen stämmer rätt bra överens med ett modernt samhälle. Bravo Båstad!
Själv tycker jag dock att man kunde utöka konceptet:
Swedish Open (som också avgörs i Båstad), kunde ju bli Swedish VERY Open.
Fyndigt värre!
Skadeglädje.
Failblog
Å ena sidan är det väldigt betryggande att veta att det alltid finns någon som är värre.
Å andra sidan skrämmer det livet ur mig att vissa av de här människorna fortfarande inte blivit inburade.
Å tredje sidan är det hysteriskt roligt.
Människor som under historien måste ha misslyckats fatalt i nära förhållanden, utan att det faktiskt omtalats senare.
1. Dracula.
"Tror du inte jag vet att du är ute hela nätterna, va? Jag vaknar, och du är aldrig där! Varför?! Jo, därför att du springer efter småflickor hela jävla tiden! Ta en titt på dig själv i spegeln! Du är så patetisk att du inte ens kan se dig själv ju! Sanningen är att du inte bryr dig om mig det minsta! Du bara somnar så fort jag försöker prata med dig! Och igår kväll: jag hade ansträngt mig med middagen! Vitlöksgratinerat lamm är inte hur lätt som helst ska jag be att få tala om, men du rörde knappt maten! Jag bara ger och ger och ger, men får inget tillbaka! Jag sover fan i en kista för din skull! Vet du hur obekvämt det är? Byborna hatar mig, bara för att du tydligen hittar på en massa skit om nätterna! JAG VILL SKILJAS!"
2. Jultomten.
"Du skulle ju faktiskt kunna tillbringa en enda jul med familjen! Hur tror du det är för barnen?! Nehej, pappa är borta igen, jaha jaha! De blir jätteledsna, och du är inte ens där för att märka det! Är jobbet verkligen så viktigt!? Du går ju fanimej alltid runt i den där röda uniformen! Hur fräscht är det egentligen? När tvättade du dig senast? Du bryr dig verkligen bara om ditt arbete! Du har ju inte ens rakat dig på gud vet hur länge! När ska du ta dig själv på allvar?! Det finns något som heter TRÄNA! Med din vikt och all jobbstress är du död inom tre år! Jag är hellre frånskild än änka, så hej då din dumma idiot! Och ja, just det, när du får det här meddelandet, ring mig inte! Jag pratar ju som vanligt med din telefonsvarare eller någon nisse!"
3. Eva.
"Fattar du hur trött jag är på dig nu?! Vi har varit tillsammans i en evighet, och enda anledningen till det är ju att det faktiskt inte finns någon annan överhuvudtaget! Allt går på rutin! Allt är tråkigt! Vi överraskar aldrig varandra mer! Eller jo, just det, förlåt, du fick ju oss vräkta! Det var en överraskning! Tack älskling, tack, så jävla skickligt! VI hade ALDRIG problem i Eden! Men nu! Kan vi inte bara ge upp, och inse hur dysfunktionella vi är?! Se på oss! Våra barn har ju till och med slagit ihjäl varandra! Varför?! Därför att de enda de sett under sina liv är när vi bråkar! Hela tiden! Nu gör jag slut!"
Eh you say?
Hur ett språk är konstruerat säger rätt mycket om själva talarnas attityd till saker och ting.
Inom svenskan har vi ju t.ex. samma ord för "married" och "poison" ("gift", no shit?), vilket är en rätt vanlig iaktagelse. Däremot har vi ju också samma ord för "great" som för "drinking alcohol excessively" ("super").
Meningen "Jag är gift, och super" blir ju därför lätt lite svårtolkad för den som är mindre bevandrad inom just svenskan.
Andra exempel är ju t.ex. franskan, där man har samma ord för "göra ingenting", som för "kukhuvud" ("glander"). Detta säger ju i alla fall en hel del om, åstminstone, de franska kvinnornas attityd.
(Rätta mig om jag har fel, s'il vous plaît!)
Ordrspåket
Beror helt på!
För det första: Vilken slags fågel pratar vi om? Kolibri? Örn? Kråka? Albatross? Jag hade ju själv inte velat hålla i en duva t.ex, och peciellt inte i en av de där lodis-duvorna på stan.
För det andra: Ur vems synpunkt? Fågeln själv tycker nog det är bra mycket roligare att hänga med sina homies i skogen än att sitta i din hand och... ja vadå? Vad ska du ha fågeln till? Det enda som finns i fågelväg som bör hållas är väl brevduvor, och nu för tiden finns faktiskt e-mail. Eller ja, du kanske tillhör de där små typerna som springer runt och ringmärker fåglar, men lyckas du bara fånga en av tio, så bör du nog överväga att byta jobb.
"Morgonstund har guld i mun"
Alla som någonsin vaknat vet att det här inte stämmer. Morgonstund har för det mesta äcklig andedräkt i mun, men ja, jag antar att det inte låter lika välformulerat och positivt.
"Allt är inte guld som glimmar"
Nej, det är det inte, men i ärlighetens namn räcker det faktiskt med att personen du försöker sälja det till tror att det är guld.
"Ett gott skratt förlänger livet"
Vad hände med "tiden går snabbare när man har roligt"? Fast å andra sidan, kampanjen "var bitter, lev längre" kanske inte blir så lyckad.
"Kärt barn har många namn"
Det hoppas jag verkligen inte! Hur patetisk är man som förälder om man inte kommer ihåg sitt barns namn? Nej, nej,enej, helt fel. Koppla in socialtjänsten tack.
"Kasta inte sten i glashus"
Jag skulle vilja påpeka att så länge man inte träffar väggarna är det helt okej.
Do re mi fa so la ti yo ma ma
Jag tycker om musik. Väldigt mycket. Förutsatt att jag inte behöver spela den själv förståss. Då tycker jag inte om musik. Jag lyssnar på precis allt, så länge jag tycker om texten, kan relatera till den, eller själva känslan i låten. Därför har jag lite svårt för vissa delar av, främst, hip hop och r n' b. Jag pratar om "I pimped my bitch"-delen. (Nu pratar jag enbart om texterna, inte musiken)
Vem relaterar till det? Till alla er hallickar därute, förlåt, har ni precis sålt någon 19-åring från Lettland så kan ni säkert relatera, lyssna på! Men i övrigt: vad handlar låtarna om egentligen? Okej okej, vi fattar: du är stenrik på ett midre lagligt sätt, kör snygga bilar (ofta för att komma ifrån polisen), spöar skiten ur dem du inte gillar, och du ligger med vemsomhelst, varsomhelst, närsomhelst, hursomhelst.
Reality kicks in: Gratulerar, om du inte blivit skjuten, kört eller knarkat ihjäl dig inom tre månader, så kommer du få en unik inblick i hur livet fungerar på ett fängelse! Där kommer du också få uppleva den sanna innebörden av: "I pimped my bitch", fast ur en helt annan synvinkel än du trodde! Chansen finns dock att folk låter bli dig på det sättet, eftersom att du praktiskt taget är en vandrande könssjukdom. Se det positivt!
Det mest fantastiska med det hela är MÄNGDEN! Oh oh oh så många låtar man kan skriva på detta ämne! Amazing!
"You must be satisfied"
www.engrishfunny.com
Jag älskar sånt här. Vardagsnöjen, oh yes please.
"The management is not responsible for lost or stolen virginity."
Mitt liv som sambo.
Har alltså bott med fröken Olsson den här veckan, och imorgon är sista dagen. Detta innebär att vi måste städa undan flaskorna, tablettaskarna (not the candy-kind), och köpa ny soffa. Det gick helt enkelt inte att få bort maruijana lukten ur den, hur mycket tandkräm vi än hällde på. Någon idiot har nämligen druckit upp vårt möbelshampoo, så det kunde vi ju inte använda. Däremot luktar vardagsrummet nu lite lagom Colgate-fräscht.
Jag är inte säker, men killen som sovit, eventuellt legat i koma på trappan, de tre senaste dagarna, kanske vi också måste göra något åt. Själv har jag inga problem med att helt enkelt ta ett litet skutt över honom, det blir lite uppiggande sådär, när man är trött på morgonen. Däremot vet jag inte om Cajsas mamma (min extra-mamma) skulle tycka det var så smidigt att behöva bära alla sina väskor över lille Jonathan. Egentligen har vi inte en aning om vad han heter, men han ser ut som Jonathan i Bröderna Lejonhjärta. Det är något med frisyren, och den halvdöda nangiala looken, men mest på grund av att han har på sig Cajsas strumpbyxor egentligen.
Det största problemet, och tillika största mysteriet, är det numera chockrosa köket, målat med överstrykningspennor. Helt fucked up. Pillerna vi tog var ju BLÅA. Onödigt. Men ja, man måste ju erkänna att det ger huset ett litet lyft.
Cajsa funderar också på att ta bort sina nyligen införskaffade tatueringar. Personligen tycker jag att tjejen med brännpennan gjorde ett lysande jobb, speciellt på halsen och på tungan. Men Cajsa bara gnäller om en massa onödiga detaljer som hakkorset vid örat och bla bla bla. Fast å andra sidan, att tatuera in titeln på sin favoritbok på nedre delen av magen kanske var ett misstag, speciellt när boken heter "Alla var där".
Förutom detta, och bristen på kanel till äppelpajen, så går livet här i huset lysande! Cajsa lagar mat, och jag städar. Detta av den enkla anledningen att Cajsa hellre skulle slå ihjäl mig än låta mig hantera något som skulle kunna börja brinna (det har hänt max tre gånger, OKEJ?!). "För allmänhetens säkerhet" och så vidare. Jajaja.
Nu är det paj! Kan man röka det?
Förresten: Gunilla om du läser detta, kom ihåg att vi älskar dig, och att det är förbjudet att slå barn i Sverige. Vi lovar att slipa om golven tills du kommer hem. Och ja, vi skall nog försöka bli av med Hells Angels också. I brist på matpengar hyrde vi nämligen ut ditt sovrum. Var inte orolig! Bob är jättetrevlig, och han har visat oss jätteroliga handgranater! Vi testade på cykelskjulet. Bättre än vilket nyårsfyverkeri som helst! Puss på dig mamma! :*
Mitt galna nattliv, den nakna sanningen.
För att ni, mindre lyckligt lottade, personer som inte känner mig, eller aldrig sett mitt hus, skall förstå detta inlägg, så tänkte jag börja med att berätta lite om min boendesitution. Är jag inte omtänksam, så säg?
I alla fall:
Jag har mitt rum på ANDRA våningen, vilket innbär att min balkong ligger dryga FYRA meter upp i lutfen. Som sig bör, sitter min balkong endast fast i själva huset, och det finns inga höga träd eller dylikt i närheten. Det går heller inte att klättra på husfasaden. Detta innebär alltså, att vi med hjälp av logiskt tänkande, kan komma fram till att det enda sättet att ta sig upp till balkongen (från utsidan) är med hjälp av stege, rep etc.
Och nu till själva historien:
För några dagar sedan vaknade jag, mitt i natten, av att någon stod på min balkong och slog på rutorna. Intressant situation måste jag säga. Som den goda, men något omtöcknade, värdinna jag är, gick jag ner och öppnade ytterdörren, alltså inte balkongdörren. Detta pg.a
a) jag vill inte ha in smutsen från balkongen på mitt sovrumsgolv.
b) jag var inte tillräckligt vaken för att uppfatta vad som egentligen hände.
c) när någon klättrat upp på min balkong mitt i natten är jag inte så korkad att jag släpper in psykot.
Visade sig dock att psykot, eller rättare sagt, psykona var mina föräldrar. Jag hade tydligen råkat låsa ute dem, och sedan inte vaknat hur många gånger de än ringt på dörren, ringt mig, ropat osv. Själv tyckte jag det hela var helkomiskt. Mamma var måttligt road. Hon är höjdrädd.
