"Pink paedophile dots"
logik [log'i:k ] logiken subst. (läran om) konsekvent tänkande (2)
Det är kul med vardag.
Tyskalärare: "Ja, då kan ni börja ert rollspel."
Elev1: "Hallo!"
Elev2: "Gu..."
Tyskalärare: "Jag visste inte att ni var lesbiska."
Kojan i min säng.
"The hen is in the hen house".
Min kära moder vandrar på paranoians vanvettesgräns ända sedan hon första gången hörde akronymen FRA. Vad detta kryptiska meddelande egentligen betyder är att de betalat min avgift till körskolan. Jag skulle tro att de är lite skakade av denna kapitalistiska handling när de kommer hem. Bäst att se lite Stalin-aktig ut så att de känner sig trygga.
För att förklara inläggets titel: av någon anledning har Gloria, min familjs trettio-någoting-åriga advokat, byggt en, visserligen mycket tjusig, men något opassande, koja i min säng. Där sitter hon nu, hyperventilerandes, med sin laptop i knät, koffeinpiller i ena handen och en bamsetidning i den andra. Koffeinpillerna är resultatet av att Gloria för närvarande försöker vänja sig av med att sova middag. Bamsetidningen är ett av hennes försök att "bli mer bevandrad inom litteraturens underbara värld". Hyperventilationen beror troligtvis på koffeinpiller i kombination med syrebrist, eftersom att kvinnan prompt vägrar komma fram från sin boning under täcket. Det skall dock påpekas att hennes skräddarsydda Armanikostym, och Manolo stilettklackar står i skarp kontrast mot detta.
Så fann jag henne alltså, när jag kom hem, döm av min förvåning. Varför hon ockuperat min säng, istället för att drälla omkring i sin, mer än rymliga, paradvåning på norr, har dock inte förklarats. Själv hävdar Gloria med bestämdhet att hon helt enkelt tyckte det var mer praktiskt såhär. Själv tror jag det kan ha något att göra med hennes åsikt att "fabrikerade bevis bara är ett sätt att understryka en poäng, precis som ett utropstecken i slutet på en mening". Detta i kombination med att Gloria frekvent ägnar sig åt "skatteplanering", och hennes syn på mutor ("Det är bara ett sätt att snabba på processen, som olja i en maskin"), gör nog att Gloria är här av mer polisiärt undvikande skäl.
Däremot undrar jag hur länge hon tänker stanna. Har nu insett att Gloria gjort sig mer än hemmastadd. Kvinnan har bannemig bytt om till pjyamas, en sparkdräckt med Musse Pigg på. Det ante mig. Att hon flyttat mikrovågsugnen till fotändan av min säng skvallrar också lite om förehavandena. Får nog fråga henne när koffeinpillerna slutar verka.
Gloria (Mam! del 2/Privjet Tovarisch del 3)
Då min kära fader fortfarande inte återvänt från "förhör på obestämd ort", och min mamma ännu en gång blivit ivägsläpad, trots Carl Bildt-brillorna, har jag nu kontaktat Gloria. Denna kvinna är vår advokat, och endast vår, eftersom att hon tjänar multum på mina föräldrars något kyliga förhållande till myndigheterna. Därmed inte sagt att hon är duktig på sitt jobb. Tvärtom, jag har flera gånger tvivlat på hennes kompetens. Detta speciellt eftersom att hon tenderar att söka på wikipedia efter termer som "domare", "rättegång" och "bevis". Enda anledningen till att mina föräldrar anlitar denna kvinna, är helt enkelt därför att hon kommer från Chile. I mina föräldrars små huvuden innebär det att hon är socialsit to the bone, och "förstår innebörden av verklig solidaritet". Att Gloria sedan envisas med att byta ut den traditionella vita advokat-skjortan mot sin "hellre död än röd"- t-shirt, tar de inte så mycket notis om. Inte heller stör de sig på hennes tendens att kasta kottar, eventuellt pinnar, på, de hon anser vara, fattiga människor. Kvinnan har även foto på Reinfeldt i plånboken, men pappa hävdar bestämt att hon röstar på vänsterpartiet. Som sagt: jag tvivlar.
Nej, nu måste jag kila. Gloria ropade precis. Jag måste tydligen förklara skillnaden mellan Tingsrätten och Högsta Domstolen igen.
www.despair.com (2)
Mam!
Har precis avslutat min sedvanliga morgonmartini, men have no fear: för att vara hälsosam har jag bytt ut en del Vermouth mot en del müsli. Oliverna äter jag inte heller. Det är ju, trots allt, frukost.
Nåja, framsteg: min mamma (kommunist #1) återvände, fortfarande i moderatförklädnad med Carl Bildt-brillor, från sitt "förhör på obestämd ort" igår kväll. Därför har vi under morgonen roat oss med vår version av den kända barndomsleken "Gömma Nycken". I vårt fall blir det dock "Hitta kapitalistkamerorna". Säkerhetspolisen lever nämligen efter "Det är saligare att giva än att taga", så efter deras relativt frekventa husrannsakningar tenderar de att lämna efter sig små presenter i form av kameror, sändare, mikrofoner etc. En gång lämnade de kvar två slipsar, men det var nog ett misstag. "Hitta kapitalistkamerorna" var min absoluta favoritlek som barn! Det skall påpekas! Morgondagens "lekande" har resulterat i följande fynd:
2 kameror+mikorfoner i vardagsrummet
1 kamera+mikroforn i köket
1 sändare i hallen
1 mikrofon per övrigt rum i huset
4 mikrofoner i trädgården
1 kamera på badrummet (Dock inte disatt av SÄPO, vilket känns lite suspekt.)
5 udda strumpor
Min systers dagbok
Nyckeln till min systers dagbok
logik [log'i:k ] logiken subst. (läran om) konsekvent tänkande
Sjukligt effektiv, eller effektivt sjuk.
I alla fall, för att utnyttja tiden väl har jag bestämt mig för att använda detta inlägg till att bemöta negativ kritik i min vardag. Det är viktigt att påpeka att jag inte bara gör detta för att roa mig själv genom att trycka ner andra. Nej, det är också nyttigt för de av er läsare, som kan vara av liknande åsikter som mina kritiker, att bli nertryckta.
Here we go:
"Du tror du är bättre än alla andra!"
Nej. Detta är löjligt. Jag har inte träffat "alla andra". Dessutom tror jag inte att jag är bättre än dig. Jag vet däremot att du är sämre än mig, på alla plan.
"Du ska alltid vara så jävla duktig! Pluggis!"
Jag pluggar aldrig. Jag föredrar jag utpressning. I skolans värld gäller inte devisen "en bild säger mer än tusen ord", men däremot gäller "en provocerande bild säger tre bokstäver".
Nej, det har faktsiskt bara hänt en, eller sexton, gånger. Helt ärligt så är jag bara smart, och det kanske du t.o.m. kan lära dig stava till om du pluggar tillräckligt mycket. There's still hope!
"Du satte eld på mitt garage!"
Det kan du aldrig bevisa.
Den ädla konsten att analysera en text för att få ökad insikt, kunskap och förståelse.
Without saying a word, you can light up the dark [personen i fråga är kompetent nog att trycka på en lampknapp]
Try as I may I could never explain [författaren är verbalt sett en idiot]
What I hear when you don't say a thing [författaren hör röster, är troligen mentalsjuk]
The smile on your face lets me know that you need me [p.g.a ev. mentalsjukdom kan detta vara en illusion]
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me [författaren är possessiv, och troligen farlig]
The touch of your hand says you'll catch me when ever I fall [personen i fråga kan vara författarens mentalvårdare]
You say it best when you say nothing at all [författaren uppskattar inte personen i frågas verbala förmåga]
All day long I can hear people talking out loud [författaren hör definitivt röster]
But when you hold me near, you drown out the crowd (the crowd) [troligt att författaren får hållas nere/ges injektioner]
Try as they may they can never define [författaren anser att resterande befolkning verbalt sett är idioter]
What's been said between your heart and mine [författaren lider av vanföreställningar]
Chorus x 2 [författaren vill att refrängen upprepas två gånger]
(you say it best when you say nothing at all [vårdaren förstår uppenbarligen inte att författaren inte uppskattar
You say it best when you say nothing at all..) hans/hennes verbala förmåga, varfrö detta upprepas]
The smile on your face [författaren har synen i behåll]
The truth in your eyes [författaren har lite för mycket syn i behåll]
The touch of your hand [författaren har känseln i behåll]
Let's me know that you need me [författaren har ett maktbehov]
Chorus [författaren klarar av att skriva en refräng]
[vad det gäller nedanstående stycken: författaren har begränsad fantasi och måste därför ofta upprepa sig]
(you say it best when you say nothing at all
You say it best when you say nothing at all..)
The smile on your face
The truth in your eyes
The touch of your hand
Let's me know that you need me..
(you say it best when you say nothing at all
You say it best when you say nothing at all..)
Du har det fint du!
Du kan aldrig gissa var jag är nu! På DITT rum! Fesligt va?
Älskar vad du har gjort med det här stället förresten. Spegeln över sängen får verkligen rummet att se större ut! Verkligen en fiffig detalj, om jag får tycka till.
Du har så många fina saker, och dina kläder är jättebekväma! "Varför har hon på sig mina kläder?" kanske du frågar dig själv just nu.
Det var såhär: Källarfönstret var öppet, så jag kravlade in för att hälsa på. Som vanligt trillade jag ner i er tvättmaskin (varför envisas ni med att ha en sådan som man öppnar på ovansidan?). Oturligt nog var den påslagen den här gången. Efter ungefär en halvtimme saktade den ner, och jag kunde ta mig ut. Då var tyvärr alla mina kläder blöta, och jag har fortfarande inte fått ut din BH:n ur mitt hår. Den trasslades in under centrifugen, men nu har jag vant mig vid den. Hela looken blir liksom lite retro. Tufft.
I alla fall, eftersom att alla mina kläder var blöta tänkte jag :"Hey, jag lånar dina!" Så den gjorde jag. Och orora dig inte, jag tittade inte i din strumplåda, så jag lovar att jag inte hittade din "filmsamling".
Åh, och ni har slut på mjölk! Hoppas att det inte gör något, men jag behövde något för att skölja bort smaken av tvättmedel ur munnen, och vatten gjorde bara så att det blev en massa bubblor.
Åh, och ni har slut på smärtstillande också! Jag höll på att raka din hamster, men han ville inte vara still, så jag gav honom några Panodil (alla som fanns).
Och nu kanske du frågar dig själv: "Varför drogade, och tvångsrakade, hon min hamster?" Jaa, du... Det är lite komplicerat. Du förstår, jag hatar att frysa, speciellt när fötterna blir kalla (inte som i att tvivla, men när mina fötter har låg temperatur). Eftersom att jag INTE tittade i din strumplåda, då den ändå bara innehåller din "filmsamling", som jag inte vet något om ÖVERHUVUDTAGET, så kunde jag inte hitta några strumpor. Sedan såg jag din hamster, och tänkte: "Hey, hamstrar har päls. Man kan göra strumpor av päls.". Så jag rakade honom. Och drogade honom. Jaja, det kvittar, det är faktiskt varmt inomhus, han kommer bara bli varm och svettig annars, och då kommer ingen av flick-hamstrarna vilja ha honom. Om man tänker på det, så gjorde jag faktiskt honom en tjänst. Nu ser han lite ut som en skallig version av killen som sjunger i U2...Bono! Så heter han, Bono!
I alla fall: jag måste sticka hem nu. Jag lovar att du får tillbaka dina kläder när jag väl fått bort trolldegen från dem (don't ask).
www.despair.com
Privjet tovarisch.
Jag har inte bloggat på ett tag nu, men oroa er inte, jag har inte dött. Däremot blev min dator beslagtagen igen.
På grund av mina extremistkommunistiska föräldrar tenderar SÄPO att då och då titta förbi på en kopp fair trade-kaffe och mer eller mindre laglig husrannsakan. I sina desperata försök att undkomma "borgarpackets lakejer", och förneka sin rätta läggning, brukar mina föräldrar därför klä ut sig till moderater, komplett med Carl Bildt-brillor, vid dessa tillfällen. Helt ärligt så tror jag det är förgäves. Våra röda tapeter med Stalin som schablon är lite av en dead give away, så att säga. Dessutom spelar vår ringklocka upp olika kända citat av Lenin när man ringer på den. Själv lobbar jag stenhårt för ett vanligt "ding dong", men nej, det är tydligen "ljudet av förtryckarelitens triumf". Droppen för SÄPO blev nog dock när mamma i förrgår bestämde sig för att klippa alla våra trädgårdsbuskar som modeller av Maos propagandaffischer. Hon är en händig kvinna, min mor. Det går inte att förneka.
Dessutom har pappas "affärsresor" till Östeuropa blivit allt frekventare på senare tid. Därför har Säkerhetspolisen även bestämt sig för att behålla våra pass, inte bara de svenska, utan även de ryska, i säkert förvar tillsvidare. Egentligen vet jag inte varför vi har ryska pass. Eller ja, inte pass som i "passdokument", utan mer pass som i "dubbla identiteter". Vi är ju inte ryska överhuvudtaget. Det är bara något mor och far insisterar på. Själv bryr jag mig inte. Jag reser väldigt sällan som "Katya Mikhailovna Petrova". Det har faktiskt bara funnits en gång då jag varit riktigt glad för "Katya", och det var under den s.k. "det där är inte min handgranat"-affären. Men: don't mention the war!
I alla fall, eftersom att mina föräldrar, trots mammas Carl Bildt-brillor och pappas listiga Maud Olofsson-frisyr, ännu en gång genomskådats av SÄPO och nu blir "förhörda på obestämd ort", är jag ensam hemma. Därför tänker jag kila iväg till den något mer kapitaliska familj jag då och då inackorderar mig själv i, och äta kanelbullar. Det äter vi aldrig hemma, då vi "inte vill förgiftas av etablisemangets smuts".
Do svidanija!
"Var får du allt ifrån?"
Helt ärligt så hämtar jag det mesta av min inspiration från nordkoreanska instruktionsmanualer för hushållsmaskiner.
Nära Umeå?
Det här är inte min dator! Det här är faktiskt inte ens mitt rum, eller mitt hus för den delen. Så, nyfiken som människan är i sin natur, tassade jag ut i vad som måste vara vardagsrummet i den här lägenheten. Hur jag någonsin kunnat missta det här för mitt eget hus är dock ett mysterium. Här ser helt annorlunda ut. TIll att börja med är här pyttelitet, vilket i och för sig var tur, efter som att husesynen företogs i princip naken. Misslyckades med att hitta alla mina kläder. Händig som jag är, visste jag naturligtvis på råd. Till alla flickor, eller pojkar, i samma situation: en nedriven gardin och en elsladd utgör en mycket chic, lite vintage-aktig, klänning.
Detta var dock rätt svårt. Här finns nämligen inte så mycket elsladdar överhuvudtaget. Dessutom är här så otroligt stökigt! Det ligger t.o.m någon och sover på golvet i hallen! Mycket osmidigt! Nackspärren är ett faktum när den killen vaknar. Det är så det går med folk som inte tar hand om sin hälsa. Jag bestämde mig dock för att låta bli att väcka honom! Stackarn var ju så trött att han måste ha somnat med hallonsaft i handen! Hela mattan är ju rödfärgd! Men have no fear, Vanish Oxy Action klarar allt. By the way, är det normalt att sova med vidöppna ögon?
Tog en tur ner på gatan, och med min briljanta slutledningsförmåga har jag nu kommit fram till att jag måste befinna mig i Norrland. Jag förstår nämligen inte ett enda ord av vad folk säger! Dialektala skillnader i all ära, men jag visste inte att det var såhär mycket! Här är kallt som in i också.
Alla stirrar avundsjukt på min chica klänning, fast upptäckte precis att det är hallonsaft på den med. Tusan.
Okej, succé! Har nu hittat en gatuskylt! Är det någon som vet var i Norrland "Krakow" ligger, så skriv en liten kommenter.
Själv hoppas jag innerligt att det ligger nära Umeå. Jag har alltid tyckt att Umeå låter tågstationsaktigt, och det skulle vara bra att kunna ta sig hem. Jag har faktiskt franska om en halvtimme.
Mein Cousain mit zwei Namen und kein Haar.
Jag brukar referera till min kusin som "min kusin". Logiskt, eller hur?
Egentligen använder jag bara denna lysande logik för att dölja det faktum att jag inte vet vad min egen kusin heter. Det skall påpekas att vi bor i samma stad, är i hyfsat samma ålder, träffas relativt ofta och kommer bra överens. Vi pratar alltså inte "avlägsen släkting från någon stad långt borta , som jag aldrig träffar och som ändå är ett freak". Och jag vet inte vad människan heter. Pinsamt.
Men allvarligt talat, jag tror han försöker förvirra mig medvetet. Vem sjutton byter FÖRNAMN helt plötsligt? Oförskämt. Min intelligens har en gräns. Eller nej. Det var dumt sagt. Jag är ett geni. Min intelligens har egentligen ingen gräns alls.
I alla fall: min namnlösa, eller mångnamnade (hey, jag uppfann ett nytt ord!) kusin:
Anledningen till att rubriken är på tyska är för att vi alltid pratar just tyska. Immer Deutsch. Starkt fördelaktigt måste jag säga! I alla fall för min egen del, eftersom som att han är viel besser als mich. Jag lallar runt på min leksakstyska och han pratar på obehindrat. Detta innebär alltså att jag lär mig en himla massa, men hur mycket han lär sig vetifan. Tack för att du hjälper mig :D.
För övrigt misstänker jag starkt att min kära kusin bara är ett steg från rosa pikétröjor och lite för blont backslick. Det steget är att håret skall växa ut, eftersom att han just nu är snaggad. Anyway: erkänn, din lille smygsnobb: "Va? Jo, det här är min nya Hugo Boss vinterkappa, direktimporterad från Berlin." Någonstans djupt inom dig vilar ett mörkt begär efter brun-utan-sol kräm och kastrerande tajta jeans. Det är helt enkelt bara en tidsfråga. Hela den här musiker-grejen är bara en täckmantel. Du sitter säkert och tjuvsurfar på Lacostes hemsida mitt i natten när ingen ser. Hehe. Nu blev du allt nervös, va?
Kamikaze.
1) Extremt dåligt lokalsinne
- Frågan är om jag ens vet att jag befinner mig i trafiken. För min del kan det lika gärna vara mitt eget badrum.
2) Målmedvetenhet
- Vill man ta sig över gatan, så tar man sig över gatan. Bromsar och säkerhetsbälten uppfanns faktiskt av en anledning.
3) Multitasking
- Effektivitet är min starka sida. Det går utmärkt att cykla samtidigt som man skriver sms, byter låt på iPoden, letar efter nycklar och formulerar nästa uppsats, samt memorerar dagens alla måsten, i huvudet. Att mina veka medtrafikanter inte uppskattar detta konstycke är inte mitt fel.
4) Oförmåga att skilja på höger och vänster
- Genetiskt. Jag kan inte hållas ansvarig.
Gissa vad? Del 2: "Era jävla puckon"
Känns kul att jag har den trögaste samlingen bloggläsare som finns (JA, jag syftar på DIG där som läser det här just nu).
Vad skrev jag? "Skicka pengar".
Skickade ni pengar? NEJ!
Livet här på fängelset är inte alltför trevligt skall ni veta! Jag är alldeles för klen (och söt) för den här miljön! Så fort de släppte ut mig från isolationen kastade sig alfahonorna över mig. Detta innebär att jag nu alltså är "Grekens" bitch. Hon ser inte ens grekisk ut, vilket beror på att hon inte är grek! Wannabe. Slår vad om att hon heter något vanligt Svensson-namn egentligen, men bara vill spela tuff.
Lyckligtvis behöver jag inte göra något syndigt, utan bara bära böcker och miniatyrmodeller av kyrkor. Detta går rätt lätt med tanke på att vi bara får ha med oss max 5 böcker, 5 filmer, 5 krukväxter, 5 klädesplagg och 5 "övriga personliga tillhörigheter". Själv har jag med mig mitt makramé-kit, min Agnetha Fältskog-maskeradräkt, två skokartonger (för att kunna organisera saker, det blir lätt så rörigt annars, och min cell är inte alltför stor), samt min gosedjurshund Allermunda. Hemtrevligt värre.
Nej, det här går inte. Jag klarar inte av det här. Nu skall jag rymma! Genom att spara en hel veckas ranson av hallonyoghurt, har jag nu lyckats muta en av vakterna. Det hade ju kunnat gå lite lättare om ni bara skickat pengar som jag så åt er att göra. Adios era puckon, vi ses på utsidan!
Gissa vad?
Jag har fått en helfestlig liten laptop, och jag behöver inte ens dela den med någon. Eller, ja, det beror på hur man ser det. Vakterna läser ju min e-mail. Ni förstår, de satte mig i något som hette "isolation" (något om "fara för andra" bla bla bla, jag vet inte riktigt) så jag har inte fått träffa de andra flickorna än. Det ser jag dock verkligen fram emot! Jag menar, på sådana här ställen får man vänner för LIVET (bokstavligt talat, eftersom att jag sitter inne på livstid, och jag kan slå vad om att någon annan här inne också gör det).
Så, jag antar att ni undrar hur jag hamnade här? Det var faktiskt ett enda stor missförstånd egenligen. För att göra en lång historia kort, så involverade det en get, piratkopiering, en säkerhetsvakt på IKEA och två kilo plutonium. Oroa er inte, ingen blev skadad... eller ja, kanske lite... eller ja, kanske mycket då, men det är inte det viktiga!
Det var tur att rättegången gick snabbt i alla fall! Jag klarade verkligen inte av att sova på "sängarna" i häktet. Min advokat var skitdålig förresten. Jag menar, visst, de kanske hade mig på film, de kanske hade mitt DNA, och de kanske hade sexton vittnen, men hon kunde faktiskt ha försökt lite mer för att få mig frikänd!
I alla fall, jag måste gå nu. Det är dags för min dagliga 30 minuters-motion, och efter det är det precis 4 minuter i duschen som gäller. Okej okej, man kanske inte ska kalla det dusch. Egentligen är det en högtryckstvätt.
Förresten: skicka pengar! Jag måste kunna muta folk senare, och vad ni än tänker skicka, dubbla beloppet! Jag litar nämligen inte ett skvatt på vissa delar av personalen här.
100 Meter High Heels
För mig är detta fullkomligt fascinerande, då jag knappt klarar av att stapla runt i pumps. Tänk då att springa i stilettklackar! Galet svårt, och jag ÄR ju kvinna!
Men ja, i alla fall, jag tycker det här är bra! Hela öppenhetsgrejen stämmer rätt bra överens med ett modernt samhälle. Bravo Båstad!
Själv tycker jag dock att man kunde utöka konceptet:
Swedish Open (som också avgörs i Båstad), kunde ju bli Swedish VERY Open.
Fyndigt värre!
Skadeglädje.
Failblog
Å ena sidan är det väldigt betryggande att veta att det alltid finns någon som är värre.
Å andra sidan skrämmer det livet ur mig att vissa av de här människorna fortfarande inte blivit inburade.
Å tredje sidan är det hysteriskt roligt.
