Tjuvlyssna mer!
Hur man får ett intressantare vardagsliv
(men det hade dock varit en alldeles för lång rubrik).
1). Börja uttala hotmail på svenska, det vill säga: [hot mejl] (alltså "hot" som i att "hota någon").
Kanske inte det trevligaste, men intressant.
Ex: " Fyfan. Jag har fått hot mejl hela helgen. Helt galet."
Att detta sedan innebär att din inkorg på din hotmail är full av reklamerbjudanden från MSN, CSN och övriga bokstavskombinationer behöver du ju inte nämna.
Du ljuger inte, du intresserar.
2). Strunta i onödiga detaljer.
Ex. "Åh, igår satt jag och pratade i telefon med världens trevligaste kille/tjej, i flera timmar. Så himla gullig!"
Okej, det var max två timmar (vilket definieras som"flera") och du ringde antingen IT-supporten eller blev uppringd av valfri teleoperatör som undrade om du var nöjd med ditt nuvarande telefonabonnemang (de brukar vara "världens trevligaste", det är deras jobb).
Du ljuger inte, du intresserar.
3). Välj dina ord!
Nej, du jobbar inte "som städvikarie nattetid på sjukhuset" och du måste inte "alltid städa de där äckliga toaletterna på våning 4", du "hjälper till på sjukhuset som assistent" men du har "specialansvar på Hjärtintensivavdelningen (våning 4)".
Du ljuger inte, du intresserar.
(Observera: Den här punkten är inte lämplig om du förväntar dig en längre relation med personen du pratar med, eller om personen i fråga arbetar på sjukhuset, och absolut inte om personen arbetar på våning 4).
Saker jag inte visste om familjen Bin Laden.
Visade sig att Usama Bin Ladens pappa var en rik, manlig variant av moder Theresa. Mannen ägde ett stort byggföretag och donerade gud-vet hur många skolor och sjukhus till gud-vet hur många byar.
Dessutom har jag nu också blivit informerad om att sagda pappa även byggde den heliga moskén i Mecka (ni vet den där stora svarta kubiska byggnaden) vid Kaba. När området ockuperades av terrorister var det faktiskt Usama himself som ledde återuppbyggandet av de delar av moskén som förstördes.
Pappan tros även vara far till minst 55 barn. Och helt allvarligt, i en syskonskara på 55 ungar så förstår jag att man måste hävda sig och konkurrera lite om föräldrarnas uppmärksamhet, men det finns faktiskt gränser. Bara för att Salem är duktig i skolan och för att Ali kan springa snabbare än någon annan, så behöver man inte gå och bli terrorist. Vad är det för fel på akvarellmålning? Poesi? Krukmakeri? Eller någon sport? Det måste väl finnas fler än 55 sporter i världen man kan bli bra på?
(Okej, det där var ett så kallat skämt gott folk, ingen bagatellisering av det som hänt, och absolut inget politiskt ställningstagande, men är det någon som tycker det här inlägget är djupt sårande eller opassande: skriv en kommentar så tar jag bort det).
Allt detta hade jag ingen aning om för en halvtimme sedan. Chockerande.
Chromasia
Det finns människor som helt enkelt är väldigt bra på det de gör, och dem bör man uppmärksamma. Därför råder jag är att kolla in den här killens hemsida. Här finns nog några av de snyggaste fotografierna jag någonsin sett:
Barnböcker
Misse är en katt.
Misse bor i en korg.
Misse har en boll.
Misse leker med bollen.
Bollen är borta.
Var är bollen?
Misse leter.
Misse hittar bollen.
Misse är glad."
Varför läser föräldrar sådant här för sina barn? Majoriteten av barnen är faktiskt inte utvecklingstörda. Ja, jag vet att barnen faktiskt är rätt små, och kanske inte förstår sådär jättemycket. Men meningen måste väl ändå vara att de ska utvecklas, och hur mycket utvecklas ett barn och dess ordförråd med sådana här texter? Det är ju inte ens barnet som läser det (föräldrarna läser högt)! Man ger ju inte en sådan här text till ett barn som är tillräckligt gammal för att kunna läsa.
Det bästa med det hela är att föräldrar som gladeligen läser de här böckerna för sina barn är precis samma personer som förväntar sig att barnet ska kunna förstå: "Nej, älskling, jag har ju sagt det innan, du får inte gå i trappan själv, vänta på mig! Jag kommer snart! Stanna där! Bra älskling!"
Jag menar inte att man ska läsa Strindberg eller Shakespeare för de små liven.
Men vad är det för fel med meningar som innehåller mer än fyra ord och tre satsdelar?
Sprängda provrör
Just nu känner jag mig väldigt mycket som de där människorna; pojken, flickan och puckot (vilket förresten låter som titeln på en ännu icke korrekturläst barnbok).
Anledningen till detta är att jag precis kommer från köket, där jag på något mystiskt sätt förvandlas till pojken,flickan och puckot. Saker exploderar, kokar över, svämmar över, fattar eld (senast förra veckan) och blir stenhårda. Jag är alltså kulinariskt handikappad.
Samma symptom uppstår även när jag skall köra bil, vilket innbär att jag är automobiliskt handikappad.
Den centrala frågan i detta är därför: Kan jag hävda rörelseföhindring och finns det någon möjlighet att socialen sponsrar privatchafför (gärna med Bentley eller Rolls Royce) och kock när jag flyttar hemifrån?
Nej, helt allvarligt: egentligen är hela det här inlägget en dålig ursäkt för att jag inte kommer på något bra att skriva.
Super (Shallow) Tuesday!
Hela det amerikanska presidentvalet i år handlar för väljarna enbart om tre frågor:
1) Är jag kvinna?
2) Är jag svart?
3) Vill jag helst vara rasist eller sexist?
För i slutändan är det ju så det kommer att bli:
Vinner Hillary Clinton så vann hon därför att hon är vit.
Förlorar hon så förlorade hon därför att hon är kvinna.
Vinner Barack Obama så vann han därför att han är man.
Förlorar han så förlorade han därför att han är svart.
Det är egentligen det valet handlar om: huruvida USA är mest redo för en svart eller en kvinnlig president.
Och när allt handlar om personen, vem tittar då på politiken?
Om du, kära läsare, nu upprört tänker "Vadå? Jag är inte så ytlig! Klart jag väljer politik och inte person!" så ber jag dig att (UTAN att slå upp det först) skriva en kommentar och förklara din favortikandidats politiska ståndpunkter.
Kå emh!
Rasism är fantastiskt roligt!
Nej, det är det inte, det vet jag, men jag måste ju skriva något för att fånga din/er uppmärksamhet käre/kära läsare. Hade jag skrivit något i stil med "Förtecknig över samtliga lövsorter i Norden" så hade du/ni troligen inte fortsatt läsa. Det är dock viktigt att påpeka att jag faktiskt tänker skriva om rasism. Detta i brist på kunskaper om nordiska lövsorter.
Som sagt: rasism är fantastiskt roligt. Helt ärligt så tror jag att det är det löjligaste fenomen jag någonsin stött på. Rasism är löljligt och korkat. Rasister är löjliga och korkade. Seriously, nämn EN intelligent rasist? Det finns faktiskt inga. Klassificeringen "rasist" utesluter automatiskt all form av hjärnaktivitet hos personen det berör. Detta då rasism är okunskap, och motsatsen till rasism är alltså kunskap.
(Ja, jag inser att jag faktiskt är aningen rasistisk själv just nu. Någon intelligent rasist måste det självklart finnas, vem skulle annars klara av att stava till "Åk hem" på protestplakaten? Det säger i och för sig inte särskilt mycket, "Åk hem" består av fem bokstäver, och så svåra att kombinera är de faktiskt inte.)
Och om man nu tvunget måste gå och hata en specifik grupp i samhället, måste detta då delas in efter hudfärg eller etnicitet? Det känns lite klichéartat. Vad sägs om att börja hata männniskor som änvänder versaler när de skriver? Eller börja misshandla alla människor vars registeringsnummer på bilen börjar med TK? Sätta eld på samtliga laptopägares hus?
