Jämlikhet, arrigato.
Ashera Exotic
failblog.org
Situationer jag vill undvika, men som jag ändå hamnar i #1
Kom på min grannes trettonåriga dotter med vapeninnehav.
Gick sakta, och utan plötsliga rörelser, hem igen.
Nationellt kursprov i svenska B.
En intervju med Gloria.
Jag tänkte att ni skulle få en tydligare bild av vem denna kvinna egentligen är, eftersom att hon dyker upp relativt ofta i den här bloggen. Dessutom är Glorias favoritsamtalsämne henne själv.
Namn:
Gloria Evita Ana-Maria la Moneda de Santiago. Beror dock helt och hållet vilket land jag befinner mig i, och vem jag pratar med.
Ålder:
Det kvittar. Jag har väldigt få kroppsdelar/organ som faktiskt är lika gamla.
Yrke:
Advokat, hissreperatör, vapentillverkare, läkare, vinodlare, brevbärare etc. Gör mycket, har licens för lite (se svar på fråga 1). Som en liten anekdot kan jag dock berätta att det faktiskt var jag som byggde scengolvet under melodifestivalen 1988, när Celine Dion vann med "Ne Partez Pas Sans Moi" för Schweiz. Jag stal hennes kläder, men det är preskriberat nu.
Fritidsintressen:
Knyta rosetter, psykoanalys (både som patient och psykolog) och att kasta mindre tunga föremål på personer med månadslöner under 65000. En annan hobby är att gå till valfritt omklädningsrum, ställa mig bredvid någon normalviktig tonåring (med min liposucked-to-perfection-kropp), och högljutt klaga på hur knubbiga människor börjar bli. Tjejer i fjortonårsåldern är tydliga favoriter i just detta lilla spratt. Man kan praktiskt taget höra hur de börjar räkna kalorier i deras små hårsprejade huvuden. Ha! Gör även mina egna flourtabletter. Tandhygien är viktigt.
Favoritböcker:
1. Not Guilty by Reason of Mental Disease or Defect: Your Personal Guide to Getting Away
2. It's Not Prostitution if He is Your Boyfriend: Learning How to Asses the Value of Jewelry
3. Harry Potter och De Vises Sten/Den Vita Masajen (Oavgjort. Kan relatera till båda böckerna precis lika mycket.)
Favoritfilmer:
1. Gudfadern (Påminner mig om min uppväxt.)
2. Pilates: din guide till hälsa, styrka och inre ro (Påminner mig om min uppväxt.)
3. Lilla Sjöjungfrun II
Favoritlåtar:
Money Money Money
Gimme Gimme Gimme
I princip allt av Abba där samma ord upprepas tre gånger i titeln. Det blir så mycket lättare att komma ihåg då. Kommer man bara på en del av titeln kan man automatiskt resten.
Motto:
"The world is not enough", bokstavligt talat. För närvarande väntar 19 länder på att få mig utlämnad. Jag börjar få ont om spelrum. Lyckligtvis preskriberas ett åtal gällande hets mot folkgrupp i Kambodja om några dagar. Medverkade faktiskt på deras version av efterlyst i onsdags.
Det här visste ni inte om mig:
Jag har varit gift fyra gånger tidigare, och har för närvarande tre män och en fru i tre olika länder. Samtliga mina respektive har ansökt om skilsmässa.
Jag medverkade i Vi i Femman som barn, men när de upptäckte att jag faktiskt var vuxen blev jag diskvalificerad. Däremot hann jag få en t-shirt, en ryggsäck och en ficklampa, vilka kommer väl till pass under mina campingresor.
Comeback.
Mina vänner:
Gloria har återvänt. Varifrån har jag inte en aning om, men helt plötsligt stormade hon in med tydliga jetlagsyndrom, och var "otroooligt stressad". Det skall tilläggas att i Glorias värld innebär "stress" att ha mer än tre saker att göra samtidigt, och mindre än fem person som kan tvingas/mutas/utpressas/skrämmas/övertalas/betalas till att utföra dessa uppgifter. Peder, hennes minderårige, ofrivillge assistent följde henne hack i häl, bärande på ett paket av obestämt innehåll, gömt i en av de större rosetterna. Gloria har ju som bekant en tendens (tvångstanke?) att klä den stackars danske pojken i flickkläder, helst med så mycket rosetter som möjligt. Eftersom att han idag mest såg ut som en fräknig sidenboll så antar jag att Gloria haft långtråkigt under resan. Lyckligtvis lyckades jag övertala kvinnan om att i alla fall "skända skapelsen genom att klippa upp ett idiotiskt andningshål". Gloria hävdar bestämt att barn inte behöver andas. Själv gjorde hon aldrig det som barn. Jag hoppas innerligt att detta stämmer, då långvarig syrebrist till hjärnan skulle förklara en hel del.
I alla fall: Paketet. Gloria undrade om jag skulle kunna förvara det åt henne i några dagar. Jag sa blankt nej. För det första kan jag svära på att innehållet är:
a) levande
b) olagligt
c) giftigt
d) stötande
e) stulit
f) en kombination av två eller flera av ovanstående alternativ.
För det andra fick jag helt plötsligt flashbacks från mitt femårskalas. Jag var överlycklig över "kaninen" jag fått av Gloria. Eller ja, ända tills säkerhetsstyrkan stormade min Disney-maskerad och krävde att jag omedelbart skulle "sätta ner projekt #14539 på marken, och sakta ta fem steg bakåt". Därefter attackerade "Fluffy" polisstrykan. Tre döda och åtta sårade, sedan satte man in en mindre bomb för att få stopp på det hela. Kratern blev förresten en utmärkt sandlåda, där jag och min terapeut tillbringade de följande sju månaderna av mitt liv.
Gloria blev följaktligen djupt sårad över min vägran att hjälpa henne med paketet, och skickade iväg Peder att leverera det till "kollegorna i öst". Ett nervöst sammanbrott och tre shotar av Fanta Exotic senare, gav hon sig av för att "köpa tre hamstrar, ett paket lättmjölk, en liter bensin, färgkritor och tändstickor".
Freak Day.
www.menarebetterthanwomen.com
Det här mina vänner, är komedi.
Speed Drawing - Mariska Hargitay
Så här har jag alltså tillbringat två av dagens timmar. Yes, Youtube gör inte direkt underverk för kvalitéen, men enjoy anyhow.
"Samtliga anställda skall inställa sig för mätning av höftparti."
På ALLA kontor, eller överhuvudtaget ställen där det finns kopieringsmaskiner, så är det alltid någon lustig prick som inte kan behålla byxorna uppe utan känner för att kopiera upp sin mindre attraktiva bakdel till allmänhetens beskådan. Jag har aldrig riktigt förstått detta exhibitionistiska beteende, och jag har aldrig riktigt känt behovet av att multiplicera my ass och sprida det över en arbetsplats. Detta verkar dock vara en hobby för många, gärna i kombination med smygdrickande, eller på julfester.
Vad jag nu undrar är:
Tror ni att detta händer på röntgenavdelningen på sjukhuset också, fast med röntgenutrustningen?
"Åh nej, vem har röntgat sitt bäcken nu igen? Så äckligt! Måste ni kopiera upp sånt?!"
I så fall: Hur identifierar man den skyldige?
"Samtliga anställda skall inställa sig för mätning av höftparti."
(Man kan ju inte röntga alla. Det hade blivit alldeles för dyrt)
Jag sätter härmed upp denna situation på Listan Över Scener Jag Vill Se.
Förklaring angående "Mitt djupa inlägg"
Alltså, då diverse personer känt sig träffade, eller missuppfattat situationen till höger och vänster, följer här en kortare förklaring:
Inlägget gäller alla och ingen. Det är en allmän iakttagelse av ett vanligt förekommande fenomen, och det fanns ingen speciell person i åtanke när det skrevs.
Jag refererade alltså inte till mig själv på något sätt.
Om ni känt er träffade: ta åt er, ni behöver det troligen. Tro däremot inte att hela inlägget tillägnades er.
Andas ut.
Angelina Jolie
Mitt djupa inlägg (och nej, detta kommer troligen inte att upprepa sig).
Vad händer när du rivit upp lakanen, duschat lite för länge och lämnat fönster och dörrar öppna tills hela huset är iskallt? Du kryper ner i din nybäddade säng, i ett rum som inte luktar något annat än kall nattluft, och inser att allt är precis lika kvävande som innan. De där rena lakanen hade lika gärna kunnat ha varit virade kring din hals, och du kan fortfarande känna fingeravtrycken du tvättade bort från dina höfter. Brännande, pulserande punkter som trycker sig in i huden, och vägrar att släppa taget. Sparka av dig täcket. Det fungerar inte, eller hur? Frågan är om du ska tända lampan, om ljuset eller mörkret är mest tryckande.
Du skulle ju kunna jobba lite, nu när ingen håller dig tillbaka. Slå upp almenackan. Jag lovar att det bara krävs ett enda streck för att stryka det där namnet, men nej, du trycker alldeles för hårt och till sist har du två kvadratcentimeter papper som är genomdränkta med bläck. Svartblå sörja som redan klibbat av sig på dina händer, men du kan fortfarande se bokstäverna, inte sant? När ska du förstå att de inte finns på pappret, utan på din näthinna?
Det kanske hjälper om du slänger ut det där fotografiet på hyllan ovanför datorn. Ni behöver inte stå där och le mot kameran längre. Du klarar av att le själv, så det så. På tal om datorn, så kan du ju rensa ut hårdiskarna också. Allt som inte är enbart ditt behöver inte finnas där längre. Ensam är stark, i nöd och lust.
Förresten, nu när du ändå är uppe och igång, vad ska hända med bokhyllan och garderoben? Du läser ju aldrig thrillers, och det där är inte dina kläder. Släng ut allt. Det hör inte hemma här.
Så, nu är det klart. Här finns bara du, inte ett enda spår av någon annan. Eller jo, vänta lite, du finns ju fortfarande, så egentligen har allt det här inte spelat någon roll. När det bara är du och tomheten kvar, så fylls ju tomrummet automatiskt med dig och dina minnen, och vem finns i dig? Samma person vars liv du precis packade ner i svarta plastsäckar och flyttkartonger. Gratulerar, du har lyckats med det värdelösa konststycket att göra dig av med alla fysiska bevis. Vad är starkast? Fotografiet, ett ögonblickspapper, eller minnet av hur många misslyckade bilder ni fick ta innan båda var nöjda?
Jaha, så nu skall du börja gråta också? Det var väl på tiden. Du har ju inte andats sedan vem det nu är som fanns här innan stod framför dig. Hur länge har du gått runt med samma luft i dina lungor, och samma syre i blodet?
Jag tror att vi människor andas in för mycket och ut för lite, fast om du tycker att du andats efter en enda natt, så har du definitivt inte låtit andra göra det. Ensam är visserligen stark, men det beror på att ensam alltid har någon bredvid sig. Även om man inte tänker på det. Lät du dem som stod bredvid dig andas innan du ryckte bort dig själv? Varför tvingar du ner mer luft i deras lungor, när de redan har för mycket? Varför gör du samma sak mot dig själv? Andas ut.
För att bevisa för er, kära läsare, att jag har en kreativ sida: miss Ashely Olsen. (Motiv, varför? Dunno.)
